onsdag 5 januari 2011

The elements of journalism

”Bloggar, Communities, Facebook, Twitter, YouTube, välkomna in i de sociala mediernas värld”
Detta skriver  författaren Lena Carlsson i sin bok Social medier - Givande dialoger, stärkande varumärke, ökad försäljning.
           
Lena Carlssons bok handlar om Sociala medier. Boken beskriver olika Sociala medier. Boken är baserad på egna och andras erfarenheter, intervjuer med företag och experter, undersökningar och forskning. Den är medvetet anpassad till svenska förhållanden med praktiska exempel ur verkligheten. Denna bok kan ses som en handbok om man vill få en bättre inblick i  hur social media fungerar och vad hur man kan använda Social media som privatperson eller företag. Den ger en god inblick i hur Sociala medier kan användas för att bygga relationer med kunder och omvärld, stärka varumärke och skaffa konkurrensfördelar.

När jag läste boken insåg jag vad som var på väg att hända, social media tar över allt mer och mer. Vi medborgare vill vara mer delaktiga, nu finns Social media för oss. Här kan vi föra fram våra åsikter, de åsikter traditionell media stängt ute. Är det därför Social media kommit till oss? ett komplement till traditionell media.

Men begreppet Social media är det egentligen helt givet?

För det första kan man tycka att det inte alls är vidare socialt att hänga framför en skärm.

Att vara social är väl att träffa människor i fysiska möten? Människor väljer att vara social framför en skärm, hitta vänner på webben som man kanske inte träffat på länge. Dela med sig av sitt liv, vad man gör, gjort eller ska göra. Man kan starta en blogg där man dagligen gör längre inlägg om sitt liv eller en Twitter där man flera gånger om dagen gör kortare inlägg om olika händelser. Sociala medier har ett användargenerarat innehåll vilket innebär att, jag som användare bestämmer vad som ska publiceras eller inte.

Men vart kommer ordet medier ifrån? Det är väl vi människor som är sociala inte medier?

Anledningen till att jag valde att ta med denna boken i mitt blogginlägg är att den verkligen väckte mitt intresse för Social media. Boken gav mig en känsla av att alla snart kommer att ha den i sin handväska, på sitt kontor eller i sitt hem. Jag fick tips av en kompis att köpa boken. Hon jobbar som kommunikatör och berättade att boken används flitigt och att den innehåller allt man behöver veta.

En av de tio punkter Korach och Rosenstiel nämner i boken ”The elements of journalism” sidan 5 är att journalistik ska berätta sanningen. Här tror jag att gammelmedia eller som jag hellre kallar dem ”traditionell media” har mer trovärdighet än Social media. Bakom dem finns gränser, riktlinjer och rättssäkerhet. De får och kan inte skriva vad som helst, som exempel de måste överväga namn och bildpublicering. Social media är användargenererat och skapar en möjlighet för användaren att uttrycka sig fritt, föra fram personliga åsikter, åsikter som traditionell media aldrig skulle våga uttrycka. Webben gör dig också anonym. Som journalist är du offentlig, ditt namn står under artikeln  samtidigt har du redaktionen i ryggen, som finns där och kan backa upp dig. Som journalist har du också en ansvarigutgivare.

Det finns både för och nackdelar med Social media. Det positiva skulle kunna vara att man snabbt når ut med sitt budskap. Detta kan också vara en nackdel, är ditt budskap inte nog genomtänkt, innehåller fel information eller liknande så finns ingen bakåtknapp. Visst kan du ta bort ditt inlägg eller din kommentar, frågan är hur många som hann se den? 

Säga vad man vill men min åsikt är att olika medier alltid varit formade av politiken. I karlstad har man två tidningar, VF och NWT. Under valet i september 2010 kunde man klart och tydligt se vilken tidning som var blå och vilken som var röd. Inte bara på färgen utan på innehållet och på deras rapportering. Här finns ett problem med traditionell media. De kan, oavsett regler ändå välja sida.

Som Karlstadbo och läsare av NWT blev min valbevakning på alliansen, detta för att jag läser NWT. De gånger NWT rapporterade om oppositionen var det oftast med negativklang. Ska det få vara så? En journalist och en tidningsredaktion ska vara objektiv.

I detta valet spelade social media en storroll. Partier hade sina egna Facebooksidor, de Twittrade och bloggade hejvilt. Man kunde följa sitt parti och få en djupare inblick i deras valkampanj. Deras politiska åsikter kom direkt ifrån dem, inte från en journalist. Detta gjorde valet för mig mer intressant. Jag har tidigare inte följt valet sådär slaviskt. Under de månader som det varit val anser jag att fokus hos media legat i att lyfta fram det negativa om partierna och deras partiledare. Skandla efter skandal har rapporterats i tidningar och på TV. Traditionell media glömmer nästan bort det viktiga, att rapportera om vad partiet står för.

Genom Social media fick medborgare i år möjligheten att följa politiker och partier, vi kunde läsa vad de stod för och vad som hänt utifrån deras egna ord. Informationen kom direkt från dem, vilket gjorde den mer trovärdig. På Facebook kunde vi ställa frågor direkt till partiet och få svar. 

I boken Elements of journalism fastnade jag på sidan 40 och tyckte att det som skrevs där var intressant.
”Richard Harwood som säger att det finns sanningar som är lättare att berätta än andra. Vilket lag som vann en fotbollsmatch och med vilket resultat är oftast lättast. ” But the story of why the Giants lost can be told in a hundred diffrent ways-each story being written through a diffrent lens that is foggd over by stereotypes and personal predilections.”

Beroende på redaktion eller dig som person så ser du olika på olika nyheter. Hur vinklar man sin nyhet? vad finner journalisten mest intressan? vad tror journalisten att vi finner mest intressant?

Jag anser att traditionell media blivit en arena för att föra ut budskap. Den Social median öppnar däremot portarna för medborgare. Den ger medborgare utrymme för utbyte av information, diskussion och debatt. Jag anser att traditionell media bör välkommna Social media i stället för att stänga dem ute. Traditionell media bör följa utvecklingen. Genom att inte låta medborgare föra fram sina åsikter tappar traditionell media en mycket viktig roll i samhället.

onsdag 3 november 2010

Blogginlägg C

Lasermannen ”En berättelse om Sverige”
Tamas Gellert är en svensk journalist och författare av reportageböcker. Han har bland annat jobbat som journalist på Tv4:s Kalla fakta och skrivit för tidningen ordfront. Tamas var en av skaparna till dokumentären En annandag som handlade om en familj som miste en dotter i flodvågskatastrofen 2004. Sitt stora genom brott fick Tamas med boken om Lasermannen. Boken kom ur 2002 och belönades med Guldspaden.

Tamas Gellerts bok Lasermannen är en otroligt spännande bok. Trots sina 406 sidor läser man ur boken på en dag. Jag är ingen läsartjej. Jag har aldrig gillat att läsa. Jag är nog mer av en ”se på film tjej” Men denna bok kunde jag inte lägga ifrån mig. Boken blev ännu mer spännande och otäck eftersom det just nu härjar en misstänkt laserman i Skåne. Har denna man inspirerats av lasermannen som härjade 1991? Vad kommer han hinna ställa till med innan han grips av polisen?

Boken handlar om John Ausonius den svenske mördare som fick namnet Lasermannen när han i början på 90-talet sköt 11 personer varav en dog. Alla som blev skjutna var invandrare och sköts just av den anledningen. Detta hände i början på 90-talet och drog i gång den största polisjakten näst efter Palmemordet.  Sverige genomgick en stor ekonomiskkris. I samband med denna kris växte nya militanta rasistiska rörelser fram. De härjade gator med brandbomber och attackerade flyktingförläggningar. I riksdagen hetsade Ny demokrati som var emot invandring och på Stockholmsgator drev Lasermannen runt. Trots sitt ursprung, halvtysk och halvschewisisk hatade John Ausonius invandrare. Han ansåg att de höll på med illegala saker och behandlade sina kvinnor respektlöst. Hans hat till invandrare var till en början endast en tanke som senare utvecklades till handling. En handling som många rasistiska rörelser hyllade.  

Lasermannen en berättelse om Sverige handlar om hur samhället såg ut i början på 90-talet och berättar om John Ausonius, hans familjs bakgrund, hans uppväxt, hans psykiska sjukdom och accelererande våldsamhet. Jag skulle kalla detta Litterär journalistik. Tamas skriver utifrån personerna i stället från sin roll som författare.  Detta ökar den skönlitterära känslan. Jag anser också att det blir lättare för människor att ta till sig journalistik om man skriver på detta vis. Man får en speciell känsla när man läser. En känsla av närhet, man får följa med i huvudet på John Ausonius. Kusligt men spännande. 

Det ligger ett stort arbete bakom boken med alla intervjuer och fakta. Boken är baserad på omfattande källor, alltifrån intervjuer med John och hans familj till tidningsutklipp, offrens berättelse och polisprotokoll. Genom detta återger Tamas hur stämningen i Sverige var under den tiden. Jag anser att detta var det bästa sätt att presentera denna händelse. Jag som läsare fick större inlevelse och tog emot informationen bättre när den kom från personerna i fråga och inte författaren.

Jag kan inte säga något annat än att denna berättelse är sann. Nackdelen med denna typ av journalistik kan ju vara att författaren lägger till lite extra för att göra boken mer spännande. Det känns inte som det är så i detta fall.Visst har Tamas lagt till lite extra miljöbeskrivning för att skapa en känsla av närhet, man det gör inget i det stora hela. Miljöbeskrivning är viktigt för att man som läsare ska kunna sätta sig in i händelsen.
De kapitel som handlade om John var bäst, där fick man verkligen lära känna honom. Jag saknade dock lite kommentarer från hans vänner och familj efter gripandet. Det hade varit intressant att få en inblick i vad de tyckte och om de hade misstänkt vad han höll på med. De kapitel som handlade om Ny demokrati och polisens arbete blev lite långdragna.

 Det var helt klart en bok som väcker många tankar, vad är skillnaden på Sverige då och Sverige idag? Jag säger, Ingen skillnad! Vad säger du? Just nu sitter vi i samma situation som då och det är skrämmande.

Sandra Evaldsson

tisdag 26 oktober 2010

testar

Ville bara kolla så bloggen fungerar som den ska. Har haft problem med att man inte kan öppna den.

måndag 11 oktober 2010

Här kommer min nya skolblogg

Jag har startat en ny blogg där ni kan lägga in era kommentarer utan att jag behöver godkänna dem.
Hoppas det funkar bättre nu.
Sandra